Nya tider

Det är sommar, men det känns inte. Under dessa två månader, som flugit förbi med raketfart, har jag nog egentligen inte fått mycket vettigt alls uträttat. Det är nog ingen sommar jag kommer minnas särskilt men inte heller någon jag kommer önska vore ogjord. I slutet på maj valde den människa jag värdesatte absolut högst att lämna mig. Vi hade då varit ihop i ett och ett halvt år, men umgåtts väldigt mycket i två och ett halvt. Jag kände mig sviken och detta mest på grund av att jag insåg att jag var på väg att förlora min allra bästa vän och den enda människa som kände mig utan o innan. Jag trodde att min sommar skulle bli fullkomligt bedrövlig, men redan efter några dagar chockades jag av hur fruktansvärt flexibla vi är som människor. Från vanan att spendera flera dagar i veckan med honom skulle jag plötsligt vänja mig vid tanken att vi "behövde vara ifrån varandra". Det behövde vi förmodligen. I och med detta bestämde jag och en kompis oss för att vi skulle göra verklighet av vårt prat om att flytta till Oslo. Om 13 dagar flyttar vi in i vår lägenhet på Majorstuen och jag har ingen aning om vad som händer efter det. Jag är väldigt glad blandat med en väldans oro i magen inför framtiden.